Vackra Irland

      

     Musikaliskt tramp mellan gröna kullar och havet

Kustvägen mellan Doolin och Balyvaughan är fantastisk vacker.

Irlands vackra landskap blev miljön för vår femte cykelresa i Europa. Flyg till Dublin och sedan tåg till västra Irland där både start och mål för Clare & The Burren-turen är staden Ennis. Vad man först slås av är alla dessa vänliga och hjälpsamma människor.
Westbrook House där vi bodde första och sista natten var bara ett i raden av trevliga och personliga möten med lokalbefolkningen och servicepersonal under vår resa.
Cyklarna levererades till hotellet och dag två var det dags för fem mils cykling ut mot kusten och Spanish Point. En härlig cykelresa mellan vackra småbyar, pubar och Irländsk musik.
Två första dagarnas cykling var jobbigast med rätt många backar upp och ned. Vi hade dock tur med vädret denna sista vecka i juli och fick endast några enstaka skurar regn över oss under de sex cykeldagarna.

Vår cykelrutt 250 km sex dagar på cykel (med extratur)



Tåget till västra sidan av ön går fort och är bekvämt. Men boka det i förväg, annars är det fyra gånger dyrare än bussen.






Dags för start från Ennis. Micke kollar den 24 växlade cykeln


Torvbrytning är vanligt på Irland.
Den används både till uppvärmning samt att röka råvaran till Whisky och Guinness.

Lunch på puben i lilla orten Creegh var förslaget i resehandlingarna. Puben var tyvärr stängd när vi gjorde vår avstickare på sex kilometer dit. Den lilla matvaruaffären fixade dock både nygjorda mackor, pajer och vin! Öl fick de inte sälja! Det var förbehållet pubarna!

Postlådan i väggen på detta gamla hus har nog inte använts på ett tag. Men den är vacker i sin gröna färg.









Är man bonde på Irland går man inte i pension i första taget. Alla hälsade glatt på oss cyklister.


Spanish Point med utsikt över Atlanten är en härlig plats med fint hotell och riktig badortskänsla.
Platsen fick sitt namn eftersom delar av Spanska Armadan förliste här 1588.


Tunga resväskor! Tur att vi slapp ta dessa på cykeln runt Irland. Transportservicen mellan hotellen fungerade utmärkt. De fick även med vår eftersläntare som missade planet från Stockholm.

Vackra hus på väg ut ur Doolin








Country roads med lite trafik.
På vissa gårdar kom det utrusande hundar som markerade sitt revir, men lämnade oss i fred.


Lite regn måste man få känna på när man cyklar på Irland. Fast det var snabbt övergående och minuterna senare kunde solen titta fram igen.

Cliffs of Moher reser sig 660 ft ur Atlanten och är Europas högsta kustavsnitt.
Undrar vilka som bodde här en gång i tiden. Ruinen ligger på vägen ner mot Doolin med "fri sikt" till USA.



Fullt ös på puben i Doolin när den kvinnliga ägaren hoppade in och sjöng Irländska låtar med en imponerande stämma.

Kustvägen mellan Doolin och
Ballyvaughan är fantastiskt vacker och lättcyklad. Trafikanterna tar det försiktigt och visar hänsyn till cyklande.




Laddning av kolhydrater är en viktig del av cyklandets njutning.
Maten var överlag mycket god på Irland. Allt från de små byakrogarna till de större restaurangerna i Dublin
Gänget samlat för en god lunch med Galway Bay och udden Black Head i bakgrunden


Munkklostret från 1500-talet ligger en dryg mil utanför Ballyvaughan och dess kyrkogård används fortfarande för begravningar av vissa familjer. Det Keltiska korset pryder gravstenarna.
Tjuren Ferdinand bor numera på Irland
Mysiga musikkvällar på en av Ballyvaughans många pubar. Byn har 350 bofasta innevånare.






Are you afraid of the dark?
Svaret är nej, jag gillar verkligen Guinnes och då är det bra med hjälm.

Tea Garden Room får man inte missa i Ballyvaughan. God mat och läckert fika!


I Kinvara är det fri färgsättning på husen.




Härlig skylt, med ett nyttigt budskap, vid infarten till Kinvara

Gårdshunden Harry på Conneelys B&B i Kinvara var en trevlig bekantskap.
Ägaren påpekade att om hon hade fått en euro för varje bild som tagits på Harry hade hon varit miljonär.



På väg genom naturens lummiga tunnel in till den steniga nationalparken i hjärtat av Burren.
Sten och stenmurar så långt ögat når.

En lammfärspizza och en kall öl till lunch i mysig pubmiljö blev belöningen efter en halv dags cykling den sex mil långa sträckan tillbaka mot Ennis.

Eva, Stina och Birgitta i väntan på pubmaten i Ennis.



Kallrökt lax av bästa sort kan man få serverad på de flesta ställen utmed Irlands västkust. Inte mer än 4.5 euro fick man betala för en sådan här "laxplanka"

Floden Fergus rinner stilla genom staden Ennis som är av Piteås storlek med ca 40.000 innevånare.
En trevlig stad med stort utbud av affärer, pubar och matställen. Staden var start och mål i denna rundcykling på Irlands västkust där vi hade tur med vädret och bara behövde hårdtesta våra regnkläder vid ett fåtal tillfällen. Hur ska man då sammanfatta denna resa i jämförelse med de övriga cykelresorna vi gjort. Rätt backig cykling de första två dagarna, bra mat hyfsat boende, en fantastisk natur och jättetrevliga människor. En cykelresa jag kan rekommendera!



Temple Bar i Dublin blev avslutningen på detta Irlandsäventyr. Vi hade bokat två nätter i denna trevliga stad där man verkligen kan njuta av gatuliv med god musik och genuint drag på någon av stadens 986 pubar. Jag längtar redan tillbaka!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar