Piemonte

Piemonte med Italiens bästa mat och vindistrikt

Fjärde dagens cykling mellan Bra, Barolo och Alba bjöd både på fantastiska vyer och hissnande backar. 

Piemonte är inte bara ett paradis för finsmakare! Här kan alla med intresse för god mat och vin samt fantastisk natur få sitt lystmäte. Detta var den sjätte cykelresan vi gör i Europa och definitivt den tuffaste när det gäller förbränning av kalorier. Flyget från Luleå gick till Milano, via Stockholm och sedan delade vi på en minibuss med chaufför eftersom vi var sex personer. Smidigt, bra service och inte mycket dyrare än tåget.

Det börjar ganska lätt med utfarten från ett söndagsledigt Turin, där vi möter joggare och familjer på picknick i de fina parkerna som tar oss ut ur staden längst floden Po. Vi har 55 km lätt cykling framför oss till Pinerolo. 

Utsikt från vårt rum på gamla borgen Castello Rosso

Cyclingsweden i samarbete med Eurobike är vår researrangör även denna gång och erbjuder bra hotell allt från rummen i den gamla borgen Castello Rosso i Saluzzo till designhotellet Ascheri i staden Bra.

Designhotellet Ascheri i staden Bra

Tuffa backar upp till borgen

Skönt med dopp i poolen efter en svettig cykeldag

Härligt toalettfönster i borgen

Landskapet varierar och vi cyklar först genom miltals av fruktodlingar med äpplen, persikor, kiwi och päron för att sedan uppe i bergen mötas av oändliga vinodlingar framför allt mellan städerna Bra och Alba. Här har vi också den tuffaste cyklingen med blad annat en sex kilometer lång backe som stiger 500 höjdmeter. Där prisade jag min elcykel, speciellt eftersom jag ville ligga lite före så jag kunde fotografera de andra när de kämpade uppför mellan druvklasarna.

Robert blev sugen på äpplen

Kiwi i långa rader

Stina och Birgitta kollar in vinodlingarna

Vi cyklar för det mesta på cykelvägar och lätt trafikerade vägar, med undantag för in och utfarterna av städerna där det stundtals var tung och tät trafik. Italienarna har ju rykte om sig att vara temrpametsfulla, men jag tycker de har stor förståelse för cyklisternas behov av "vingelutrymme"

Robert och Micke kämpar i motlutet och 30-gradig värme

Här blev det brat uppför

Och sedan 25% lutning nedför

Varierande vackra skogar. Väl värt ett stopp för fotografering.

Maten och vinet är naturligtvis värt ett kapitel för sig. Tonfisken vi åt på torget i Asti var bland höjdarna, samt maten på Slow-foodrestaurangen i Bra. (min tonfisk inlindad i paprika. se bild) Vi hann även med vinprovningar på ortens goda viner, där vi hittade riktiga pärlor. Asti har ju också ett dessertvin med samma namn som staden.

Osteria i Bra där slowfoodrörelsen föddes

Min förrätt. Tonfisk inlindad i paprika

Grillad tonfisk på bästa sätt

Snabba cyklister äter slow-food

snyggt och gott

ortens vin i karaff

Cykelbränsle.  Vad vore en Italienresa utan Pizza?

Vattenpaus! Ovanligt varmt denna andra vecka i september med upp till 33 grader vissa eftermiddagar

Vackra byar i bergen som La Morra

Maffialand?

Jag själv med min elcykel bland äppleodlingarna. Den fick mig att klättra som en bergsget i backarna.

Som helhet en härlig resa trots vi cyklade 33 mil på sex dagar. Det är nästan 10 mil mer än de andra resorna vi gjort i Europa. Häftiga backar upp och ner under några av dagarna bjöd på bra motion och sus i håret. Är du tveksam till utmaningen i bergen ta en elcykel. Då bestämmer du själv motionsnivån i fyra steg och har energi över till kvällens festligheter.

"Jag längtar till Italien" heter det ju i den gamla schlagern och visst längtar jag redan tillbaka.

Det blir nog Toscana med samma koncept till våren.  Trampa på!

Gunnar.